Skip to main content

Vad vill iranska kvinnor?

Vad vill iranska kvinnor?

Vad vill iranska kvinnor?

Den 13 september 2022 greps Jina (Mahsa) Amini av Irans moralpolis för att ha burit sin slöja på fel sätt. Den 16 september dog hon efter att ha legat i koma i 3 dagar. Vittnen säger att hon hade utsatts för kraftigt våld. Detta blev starten på den protestvåg som nu syns i Iran och över hela världen.

Denna revolutionär, utbredd och ihärdig protestvågen kallas för "Kvinnor, liv, frihet"-rörelse och har tydliga egenskaper och krav. Rörelsen är fortsättningen på det iranska folkets rörelser sedan den konstitutionella revolutionen (1905 – 1911) fram till nu för frihet, demokrati, mänsklig värdighet och allmän välfärd. Rörelsen är en reaktion på 43 år av förtryck, diskriminering och kränkningar av mänskliga rättigheter, fattigdom, korruption och terrorism av den islamiska regimen och det är den ackumulerade ilskan under denna era.

Krav

Centralt slagord

Demonstranternas huvudslogan är "Kvinna, liv, frihet", vilket speglar rörelsens huvudkrav, berättar rörelsens vida och djupa horisont och beskriver rörelsens natur. Slogan är inte bara till för att uttrycka ilska och spänning. Folk vill ha mänsklig värdighet och medborgarrätt. De vill eliminera diskriminering, skapa social rättvisa, uppnå frihet och respektera alla medborgares mänskliga värdighet. De tre orden i denna slogan är tätt sammanflätade.

Kvinna

Ordet "kvinna" i denna slogan inspirerar rörelsens antidiskriminering, det är en transferdiskurs från det patriarkala samhällets hårda och långvariga traditioner och orättvisa sharialagar.

Sloganen " Kvinna, liv, frihet, lycka, välfärd, utveckling" har sina rötter i fyrtiotre år av diskriminering och förtryck av kvinnor inom olika juridiska, politiska, sociala, ekonomiska, kulturella och civila områden. Denna slogan är inte bara en reaktion mot Mahsa Aminis tragiska mord, som hände av en slump och några bröt mot vissa lag, utan bakom det finns det en kollektiv självmedvetenhet som har förstått att i ett lyckligt, hälsosamt och välmående samhälle, kvinnorna borde vara fria och fria från diskriminering.

Den islamiska republiken gjorde slöjtvånget för kvinnor och stiftade antikvinnor lagar och tog bort många av de rättigheter som kvinnor hade vunnit genom den ständiga kampen fram till den Islamiska revolutionen 1979. Man avskaffade åldersgränser för äktenskap för flickor och legaliserade barnäktenskap. Man tog bort rätten till skilsmässa, vårdnad om barn och dussintals andra medborgerliga rättigheter för kvinnor. Man förbjuder för kvinnor att sjunga. Man tog bort aborträtt, förbjuder frivillig sterilisering och motverkar preventivmedelsanvändning. Man avkriminaliserade hedersmord i lagen. Fäder, män och bröder har mördat sina döttrar, fruar och systrar utan någon laglig åtal under denna period.

Liv

"Kvinnor, liv, frihet"-rörelsen som bland annat har parollen "Fattigdom, korruption och förtryck, skam över detta tyranni" är en kamp mot diskriminering och för ett liv med mänsklig värdighet, välfärd, glädje, demokrati, rättvisa, mänskliga rättigheter och tolerans. Denna revolutionära rörelse visar djup medvetenhet och stor kulturell omvandling i vårt samhälle och lovar en politisk och social, sekulär och modern revolution för frihet, mänsklig värdighet och allmän välfärd. Att uppnå mänsklig värdighet i den islamiska regimen är inte möjligt, därför är denna rörelse revolutionär och subversiv.

Frihet

"Frihet" har ingen betydelse utan kvinnors frihet, utan livsstilsfrihet, utan yttrandefrihet, utan demokrati. De generationer som har levt under den islamiska regeringens förtryck, nedslag och censur kämpar för frihet med all sin styrka. Parollen "frihet, frihet, frihet" hörs i alla demonstrationer och syftar till allt förtryck, diskriminering, avskedar och censur av den islamiska regeringen.

Rörelsen i Iran triggades av huvudduken men handlar egentligen om ett större förtryck. Det handlar om en omänsklig kvinnokontrol och kvinnodiskriminering. Det är inte bara kvinnorna som saknar klädfrihet utan även männen som inte kan gå ut med shorts och linnen. Men det är ett förtryck bortom enbart kläderna utan om det vardagliga förtrycket att inte kunna leva som fria och värdiga medborgare, utan snarare som fångar i en totalitarianism.

Individuella och sociala rättigheter

Den islamiska regeringen förnekar all form av normalt liv, friheter i individuella och sociala liv, glädje och nöje för både män och kvinnor och kallar normalt livet ett "fiendes plan" och "västerländsk kulturell invasion".

Fastän kvinnor upplever mest förtryck och könsdiskriminering under den islamiska republiken, lider även ungdomar och män av organiserat och systematiskt förtryck, förolämpningar och förnedring i den islamiska republiken. Det utbredda engagemang och ropen om gemensamma krav visar att rörelsens krav gäller majoriteten av medborgarna.

Sekularisering

Regimen insisterar på diskriminerande, hårda och omänskliga sharialagar och sekteriska, krigiska och trångsynta religiösa värderingar, medan det iranska samhället, särskilt ungdomarna, har blivit alltmer sekulärt, fredsälskande och tolerant. Regimen är väl medveten om denna skillnad i värderingar och vet också att dess propaganda inte längre köps bland den unga generationen, särskilt flickor och kvinnor. Därför anser regimen att det enda sättet att överleva är att skapa rädsla, kvävning och förtryck, och tar till vapen och undertrycker protester brutalt.

Den revolutionära rörelsen "Kvinnor, liv, frihet" är en sekulär rörelse mot den auktoritära religiösa regeringen, som legaliserar och påtvingar samhället olika diskrimineringar i sharialagar. Separationen av religionen från regeringen, driva bort religionen och religionsinstitutionen och prästerskapet till privat sfär med parollen "Försvinn mullor!"; "Död åt prästens auktoritet" är ett av den revolutionära rörelsens mest grundläggande krav.

Missnöje med islamisk polisen

Rörelsen är subversiv och revolutionär, samtidigt icke-våld. Kvinnor och ungdomar kommer till gator och torget med tomma händer. Deras oändliga makt och utbredda nationella och internationella sympati bottnar i deras icke-våld. Demonstranter ropar i sina paroller å ena sidan sitt missnöje med islamiska polisstyrkan, och å andra sidan betraktar de dem som barn till folket. Demonstranter, särskilt kvinnor och mödrar, uppmuntrar polisstyrkan att återvända till folkets armar, be om deras stöd och vända ryggen åt regeringens diktatoriska ledare.

Egenskaper

"Kvinna, liv, frihet"-rörelsen har egenskaper som är förankrade i kampen mot det totalitära systemet i den islamiska republiken och dess hänsynslösa och diskriminerande sharialagar.

Kvinnors ledarskap

I den proteströrelse som nu pågår i Iran är frågan om "kvinnor" och deras friheter i fokus. Det som orsakade uppkomsten av en sådan fokus är den djupa diskrimineringen av iranska kvinnor i den islamiska republiken, såväl som iranska kvinnors episka och obrytbara motstånd mot denna långvariga diskriminering.

Iranska kvinnor har varit den första motståndskraften i den islamiska republiken. Det auktoritära och patriarkala systemet i den islamiska republiken har startat en våldsam och diskriminerande kamp mot kvinnor med politiken "antingen en sjal på huvudet eller ett slag i huvudet".

Det hade inte ens gått en månad sedan den islamiska revolutionen, då ett stort antal kvinnodemonstrationer med anledning av internationella kvinnodagen i mars 1979 blev skådeplats för protester mot regeringen. Med ett kort avstånd från revolutionen avskaffade Khomeini familjestödslagen och gjorde den islamiska hijab obligatorisk i landet, i tystnad av de politiska partierna i Iran och det internationella samfundet, och lade den första grunden för omfattande och systematiska kränkningar om kvinnors rättigheter i den islamiska republiken. Kränkningar av iranska kvinnors rättigheter fick under de följande åren gradvis bredare dimensioner; förutom att förstörde all resultaten av kvinnokampen fram till den dagen, systematiserade och institutionaliserade genom att stifta antikvinnliga sharialagar.

Kvinnor gav aldrig upp och kvinnors protester spreds i trots att förtrycket och deras envisa och långdragna kamp kom gradvis ut ur sidlinjen efter 43 år och har blivit huvudfokus för rörelsen "Kvinna, liv, frihet" häromdagen.

Nationell enighet

Regimen försöker alltid upphetsa fiendskaper mellan etniska grupper, att få dem att konfrontera varandra och att utnyttja nationella och etniska splittringar till förmån för att fortsätta sitt autokratiska styre. Men rörelsen "Kvinna, liv, frihet" upplever en oöverträffat nationell solidaritet. Araber, assyrier, armenier, azerbajdzjanska turkar, balucher, farser, georgier, gilaker, kurder, lorer, mazandaranier, sistanier, talesher och turkmener ropar "Död åt den islamiska republiken" sida vid sida och stödjer varandra. Med slagord som "Azerbajdzjan är vaken, den stödjer Kurdistan", "Från Kurdistan till Teheran finns förtryck mot kvinnor" eller "Från Kurdistan till Tabriz, vårt tålamod har tagit slut", visar rörelsen sitt uppvaknande och förstör regimens splittring plan.

Cyberrymden

Regimen har förtryckt alla politiska, fackliga, medborgar- och miljöorganisationer och till och med välgörenhetsorganisationer med brutalt våld. Varje politiker som hade popularitet och möjlighet att mobilisera människor togs bort. Regimen mördade till och med många politiska aktivisterna utomlands.

Genom att använda Internet och sociala medier och genom att skapa nätverk i stadsdelarna, universiteten och skolorna skapade de unga generationer stridande organisationer och tog bort avståndet mellan virtuellt och verkligt rummet. Till viss del har de övervunnit förtrycket. Dessa nätverk och bättre användning av de tekniska faciliteterna på Internet och särskilt satellitinternet i framtiden, kommer i hög grad att hjälpa den revolutionära rörelsens kommunikationer och kommer att neutralisera regimens politik för censur, förhindrande av nyhetsflöde.

Ungdomar med sina mod, kämpande och initiativ visar att de väljer hellre risken att dödas än att vika sig för rädslan för den islamistiska regimen.

Regimens otroliga elakhet

Med expansionen av rörelsen visar regimen otroliga lagbrott, elakheter och extremt våld och brutalitet:

Attackerar skolorna och tvingar rektorerna och lärarna att samarbeta i förtrycket.

Begår barnmord.

Använder ambulanser för att transportera förtryckarna.

Polisen ingriper i processen att behandla de sårade folk i demonstrationerna.

Sätter bränd i fängelserna.

Hemliga sexuellt trakasserier på kvinnor och flickor i hemliga tortyrcentra fördes till öppna gatorna.

Förtrycket är resultatlöst

Regimen fortfarande kan upprätthålla sig själv. Kampen kommer inte slutföras snart och det är en lång och svår väg framför demonstranterna. Den repressiva krafter som regeringen hittills har utplacerat på gatan, trots sin omfattning, är fortfarande inte den totalitära regimens yttersta terroriserande och dödande makt. Mest troligt, beroende på styrkan i rörelsen på gatan, kommer regimen att komma ut med mer våld, tills det blir ett sammanbrott i förtrycksapparaten. Erfarenheterna av revolutioner visar att den utbredda närvaron av den repressiva apparaten på gatorna, i stället för att skapa terror, gör kämparna mer beslutsamma.

Övergång från systemet, inte reformera det

Det finns ett misslyckat försök att begränsa rörelsen "Kvinna, liv, frihet" till protest mot obligatorisk hijab eller moralpolisens brutalitet. Men folket visar tydligt att de är trötta på detta teokratiska system och de säger nej till det i slagord som "Död åt diktatorn", "Död åt Khamenei", och "Islamiska republiken, vi vill inte ha det, vi vill inte ha det". Rörelsens mål är att övergå från det islamiska fundamentalistiska och totalitära systemet. Khamenei är symbolen för denna diktatoriska och religiösa fundamentalistiska regering, människor visar överallt sitt djupa hat mot honom och hans system.

Det är en revolution, inte en protest

Demonstranterna har en fast övertygelse om att systemet inte kan reformeras, och de insisterar i sina paroller att deras krav inte bara är fackliga, civila eller studentprotester, utan de vill bestämt ha en revolution och störta regimen.

I slagord som "Kalla inte det en protest, det är en revolution" är det tydligt att folkets 43-åriga protesterar mot fundamentalismen har nått sin revolutionära stadiet. Regeringen försöker minska protesternas omfattning i inhemska medier och kalla den till spridda upplopp av tonåringar som har blivit lurade av västerländsk propaganda. Men demonstranterna har visat att detta uppror inte bara är ett uttryck för oerfaren och tillfällig ilska utan är en kollektiv vilja för en revolutionär förändring av systemet.

 

Den iranska revolutionens slagord som hörs idag på gator och torg runt om i Iran kommer att sprida sig över Mellanöstern i solidaritet med de iranska kvinnornas revolution mot slöjan, diskriminering, diktatur och fattigdom genom att bränna sina slöjor och sina avklippta hår.

Irans folk och kvinnorättsförsvarare behöver stöd, politiskt såväl som ekonomiskt och logistiskt från det internationella samfundet. Vi uppmanar såväl alla partier som den svenska regeringen att ta aktiv ställning för att Sverige och EU ska införa effektiva sanktioner mot den iranska regimen.

 

Ahad Ghorbani Dehnari

den 30 november 2022

دیدگاه‌ و نظرات ابراز شده در این مطلب، نظر نویسنده بوده و لزوما سیاست یا موضع ایرانگلوبال را منعکس نمی‌کند.

احد قربانی دهناری

Image

Image

Image

توجه داشته باشید کامنت‌هایی که مربوط به موضوع مطلب نباشند، منتشر نخواهند شد! 

Add new comment

Plain text

  • No HTML tags allowed.
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Plain text

  • No HTML tags allowed.
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.